Bägaren har runnit över!!

Just nu vill jag bara dra i nödbromsen och stoppa tiden (tänk om det kunde vara så enkelt!!). Mitt projekt går åt pipsvängen och fortfarande ekar det TOMT bland mina resultat. Turen är inte på våran sida och våra experiment visar på blankt resultat det ena efter det andra. Så mycket arbete till ingen nytta! Frustrationen och stressen är på topp och det känns som tiden rinner mig ur händerna. Den sista droppen som fått bägaren att rinna över har fallit och jag orkar snart inte ta en enda motgång till i vårt projekt. Känns som man har arbetet i motvind hela tiden, men ändå så hoppas man på att oturen ska vända och resultaten börja rulla in. Jag börjar mer och mer tvivla på detta för varje dag som går! Men jag antar att det är bara att försöka hålla modet uppe (vilket inte alltid är så lätt!!) och hoppas på det bästa! Känns i alla fall skönt att jag har familjen där hemma som får ta emot och uthärda mina frustrationer (som annars är svåra att släppa ut när man är själv här borta). Tack för att ni finns :)

Veckan som har gått har sprungit iväg precis som alla tidigare veckor. I torsdags träffade jag min gode vän Jacky och inspekterade kafékulturen i Pasadena.
Helgen har helt och hållet gått i vandringens tecken...min nyfunne hobby här i LA!
I fredags var det åter dags för den omtalade kvällshikingen i Topanga State Park, som jag följde med Laura på för några veckor sedan. Denna gången följde även Leena med, som hämtade upp mig på labbet vid sextiden efter jobbet. Lite väl optimistiska över tiden insåg vi efter ett tag att vi skulle bli sena...och då menar jag SENA! I 1,5 timme sniglade vi fram på motorvägen och röda bilbaklycktor låg som en tjock röd matta framför oss. Mitt i rusningstrafiken en fredag i LA...inte precis vad man önskar sig! Väl framme väntar Laura på oss, medan resten av vandringsgruppen har påbörjat sin vandring uppför berget. Vi börjar i rask takt gå för att hinna så långt som möjligt. Till vår förvåning hinner vi nästan ända upp till toppen innan vi möter de andra som är påväg ner igen, och vi tar följe med dem för att avnjuta en välbehövd middag på den sedvanliga restaurangen "The Souplantation".
Även söndagen vigs åt hiking, denna gången tillsammans med Leena och Dustin, en kille som jag träffat för några veckor sedan på stranden i Venice Beach (en av de killarna som jag tidigare skrivit om och som introducerade mig i den amerikanska matkulturen och "corn dog" :) San Gabriel Mountain i Pasadena blir dagens utmaning och uppåt bär det av. En slingrig smal väg med vacker utsikt över LA, en utsikt annorlunda från tidigare...så mycket mer skog och grönt. Jag är förvånad, trodde inte LA kunde bjuda på så mycket natur och grönska. Innan har man bara sett ett hav av vägar och byggnader som breder ut sig. Väl uppe på toppen efter dryga timmens vandring, kommer vi till en plats där det en gång i tiden låg ett gammalt hotell, men som på 1930-talet brann ner. Kvar finns enbart grunden och enstaka spår av den järnväg som en gång ledde uppför berget till denna annars öde plats. En kall vind blåser och solen börjar sakta dala mot horrisontens rand. Dags att gå ner innan mörkret faller på. Väl nere (vilket käns som efter en evighet) är vi alla tre blåfrusna och trötta, men nöjda och konstaterar att det varit en härlig vandring. Bra uppladdning inför kommande veckas arbete...som förhoppningsvis kommer bära någon frukt i mitt arbete och ge mig de resultat som jag så innerligt längtar efter!!!