Thanksgiving

Vaknar tidigt på torsdagmorgonen och njuter av att kunna ligga kvar i sängen och inte behöva gå upp och gå till jobbet...27 november och hela USA firar Thanksgiving! Själv har jag blivit bjuden på traditionsenlig Thanksgiving middag hemma hos Leena. Släkt och vänner till familjen jag bor hos kommer varje år hem till hennes lilla hus och alla tar med sig mat i alla dess slag. Närmare 30 personer och mat i överflöd! Thanksgiving är ytterligare en anledning för amerikanarna att få göra det de är bäst på...äta ;) Eftersom släkten är asiatisk blir det inte en traditionsenlig "amerikans" kalkonmiddag utan en mix av av alla dess slag...kalkon, "stuffing", lasang, asiatiska rätter av alla dess slag, bröd, pajer och mycket mycket mer. Själv bidrar jag med svensk äppelpaj, alltid ett säkert kort! Eftermiddagen och kvällen gå och vi äter, umgås, spelar spel, äter lite till och kollar på film. Magen står i åttakant efter allt ätande, och då har man ändå inte orkat testa alla rätter som finns. Dock fick det bli en extra påfyllning av pecannötpajen...den var himmelskt god och gick inte att motstå!! Framåt elvatiden har allt folk lämnat huset och jag och Leena däser ner i soffan för att kolla på Casino Royal innan vi kryper till sängs.

Dagen där på vaknar vi och njuter av att inte behöva gå till jobbet trots att det är fredag. Istället blir det på med träningsskorna och iväg till "Potato Mountain" för att vandra...och uppåt bär det av! Luften är kall och klar och vi njuter i fulla drag av naturen runtomkring oss...snötäckta bergstoppar i horisonten och staden Claremont som breder ut sig nedanför oss...God I love hiking!!

På lördagen åker jag och Radu till Farmers Market för att kolla in den lokala marknaden och juldekorationerna...från den ena högtiden till den andra! Ljus i tusentals, den mest perfekta julgranen jag någonsin sett, jultomten och hans renar, julmusik och klockor...ja trots att man är i Californien så smyger sig julkänslan på! Med klingande julsånger i huvudet lämnar vi Farmers Market och åker hem till Laura för att äta middag. Har jag inte fått tillräckligt med mat denna helgen, så får jag det garanterat nu. Traditionsenlig amerikansk Thanksgiving middag med kalkon, sötpotatis, körsbärssås och massa massa mer. Och som grädden på moset avslutas det hela med Lauras mammas välkända chokladkaka. Återigen sitter jag däst i soffan efter en alla tiders måltid och kan lugnt sammanfatta Thanksgiving med tre ord...MAT, GEMENSKAP och lite till MAT :)

Six Flags Magic Mountain

Tiden springer iväg och ytterligare en vecka här i LA har passerat. Jobbet flyter på som vanligt, dvs trögt och föga resultatgivande!! Så det är med blandade känslor som man lämnar labbet på fredagar...å ena sidan vill man bara vara kvar och jobba ännu mer så att man kan få lite resultat, å andra sidan vill man bara strunta i allt och ha helg!!

Efter en lång dag på labbet följer jag på fredagen med Laura på ytterligare en nattvandring i Topanga State Park. Perfekt avslutning på veckan och början på helgen.

Efter att ha räknat ned dagarna från förra helgens försök att besöka Six Flags Magic Mountain, blir det äntligen lördag igen och jag och Dustin gör ett nytt försök. Denna gången ska inga bränder får sätta stopp för våra planer...här ska minsann bli åkande av! Och vi blir inte besvikna kan jag lova. Klockan 10 när parken öppnar går vi genom grindarna och vårt första stopp blir den nya berg-och-dalbanan X2...en av värstingarna! Inte för lång kö vad vi kan se, men skenet bedrar. 1,5 timme senare har vi äntligen åkt vårt första åk...men X2 var absolut värd att vänta på. Här snackar vi inte nyckelpigan på Liseberg utan de riktigt gastkramande bergbanorna. Helt klart den bästa jag har åkt någonsin...betyg 5+ :) Som tur är blir väntetiden vid alla attraktioner inte riktigt så långa som vid X2 som tur är. Den ena berg-och-dalbanan efter den andra klaras av och varje gång går man ut på skakiga ben med ett stort leende på läpparna. Barnet i mig har väckts på nytt...God I love it :) Åtta timmar senare känner man sig dock rätt mör i kroppen efter att ha testat alla berg-och-dalbanor som finns att testa. Men ett sista åk måste vi göra...vi slutar helt enkelt där vi började...X2, dagens vinnare!!

Global warming!

Ena dagen kyliga hösttemperaturer för att nästa dag växla om till högsommarvärme. Och när till och med LA-borna förvånas över att man i mitten av november kan ligga på stranden och njuat av 25 graders värme, så kanske man ska börja ta sig en närmare funderare på vad som håller på att hända...kallas global uppvärmning!!

Ja, mycket ska man få vara med om här borta på andra sidan Atlanten. Just nu härjar bränder för fullt runt om LA...torkan och värmen sätter sina spår i naturen. För mig som utomstående kan detta te sig vara värsta katastrofen (vi är rätt skyddade hemma i lilla Svedala), men folket här borta verkar ta det med hyfsad ro. För dem är det vardagsmat, sånt som händer varje år under "fire season". Givetvis är det en tragedi för folket som drabbas...hundratals hem förstörs i lågornas brutala framfart. Som tur är bor jag på säkert avstånd ifrån händelsernas centrum (...så mamma du kan vara lugn ;) och behöver inte oroa mig.

Planerna inför helgen var Six Flags Magic Mountain. Här snackar vi inte Liseberg och Bergbanan, utan de riktigt STORA och snabba berg-och-dalbanorna. Jag och Dustin är peppade till tusen och kl.9 på lördagmorgonen sätter vi oss i bilen för en timmes färd till Valencia där nöjesparken ligger. Efter dryga halvtimmen hopar rökmolnen upp sig på himlen och vi börjar ana oråd. Och mycket riktigt...motorvägen som vi ska ta av mot Valencia är avstängs pga bränderna. Snopna och besvikna får vi vackert vända om...inget berg-och-dalbaneåkande för oss denna helgen inte!! Istället åker vi tillbaka den långa vägen till San Gabriel där jag bor, hämtar strandsakerna och åker ytterligare en timme i LA-traffiken till Hermosa Beach där Dustin bor. Så tre timmar efter vi startade vår färd ligger vi och njuter i solen på stranden istället för Magic Mountain. Ibland blir det inte riktigt som man planerat! Två-tre timmar senare tornar rökmolnen från nästa brand upp sig och förmörkar himlen. Ett dunkelt ljus lägger sig över stranden och hela himlen ser ut att vara täckt av tjocka svarta åskmoln. Så det blir inte mycket mer solande av därinte. Istället tar vi en promenad ut på Hermosa Beach Pier och till min stora förvåning ser vi delfiner och sälar som simmar bara några hundra meter ut i vattnet. Inte lätt att fånga på bild dock...men jag lovar, det är en delfin som syns på ett av fotona :) Påväg hem till Dustin efter vår strandvisit kan man nästan tro att det börjar snöa...vit aska faller från himlen...hade dock föredragit riktig snö!!

Bägaren har runnit över!!

Just nu vill jag bara dra i nödbromsen och stoppa tiden (tänk om det kunde vara så enkelt!!). Mitt projekt går åt pipsvängen och fortfarande ekar det TOMT bland mina resultat. Turen är inte på våran sida och våra experiment visar på blankt resultat det ena efter det andra. Så mycket arbete till ingen nytta! Frustrationen och stressen är på topp och det känns som tiden rinner mig ur händerna. Den sista droppen som fått bägaren att rinna över har fallit och jag orkar snart inte ta en enda motgång till i vårt projekt. Känns som man har arbetet i motvind hela tiden, men ändå så hoppas man på att oturen ska vända och resultaten börja rulla in. Jag börjar mer och mer tvivla på detta för varje dag som går! Men jag antar att det är bara att försöka hålla modet uppe (vilket inte alltid är så lätt!!) och hoppas på det bästa! Känns i alla fall skönt att jag har familjen där hemma som får ta emot och uthärda mina frustrationer (som annars är svåra att släppa ut när man är själv här borta). Tack för att ni finns :)

Veckan som har gått har sprungit iväg precis som alla tidigare veckor. I torsdags träffade jag min gode vän Jacky och inspekterade kafékulturen i Pasadena.
Helgen har helt och hållet gått i vandringens tecken...min nyfunne hobby här i LA!
I fredags var det åter dags för den omtalade kvällshikingen i Topanga State Park, som jag följde med Laura på för några veckor sedan. Denna gången följde även Leena med, som hämtade upp mig på labbet vid sextiden efter jobbet. Lite väl optimistiska över tiden insåg vi efter ett tag att vi skulle bli sena...och då menar jag SENA! I 1,5 timme sniglade vi fram på motorvägen och röda bilbaklycktor låg som en tjock röd matta framför oss. Mitt i rusningstrafiken en fredag i LA...inte precis vad man önskar sig! Väl framme väntar Laura på oss, medan resten av vandringsgruppen har påbörjat sin vandring uppför berget. Vi börjar i rask takt gå för att hinna så långt som möjligt. Till vår förvåning hinner vi nästan ända upp till toppen innan vi möter de andra som är påväg ner igen, och vi tar följe med dem för att avnjuta en välbehövd middag på den sedvanliga restaurangen "The Souplantation".
Även söndagen vigs åt hiking, denna gången tillsammans med Leena och Dustin, en kille som jag träffat för några veckor sedan på stranden i Venice Beach (en av de killarna som jag tidigare skrivit om och som introducerade mig i den amerikanska matkulturen och "corn dog" :) San Gabriel Mountain i Pasadena blir dagens utmaning och uppåt bär det av. En slingrig smal väg med vacker utsikt över LA, en utsikt annorlunda från tidigare...så mycket mer skog och grönt. Jag är förvånad, trodde inte LA kunde bjuda på så mycket natur och grönska. Innan har man bara sett ett hav av vägar och byggnader som breder ut sig. Väl uppe på toppen efter dryga timmens vandring, kommer vi till en plats där det en gång i tiden låg ett gammalt hotell, men som på 1930-talet brann ner. Kvar finns enbart grunden och enstaka spår av den järnväg som en gång ledde uppför berget till denna annars öde plats. En kall vind blåser och solen börjar sakta dala mot horrisontens rand. Dags att gå ner innan mörkret faller på. Väl nere (vilket käns som efter en evighet) är vi alla tre blåfrusna och trötta, men nöjda och konstaterar att det varit en härlig vandring. Bra uppladdning inför kommande veckas arbete...som förhoppningsvis kommer bära någon frukt i mitt arbete och ge mig de resultat som jag så innerligt längtar efter!!!