Så var det dags att ytterligare locka fram den kulturella sidan med ett besök på en jazzklubb i Little Toyo i Downtown LA med min käre vän Eddy och hans polare Chris. Atmosfären är precis så som man kan förvänta sig...lite halvdunkla lokaler med gamaldags stil, en liten scen med en stor svart flygel och en bar där ölkranarna går varma :) När vi kliver in genom dörrarna är vi bland de första gästerna som anländer och husbandet riggar för fullt framme på scenen. Snart drar musiken igång och bandet börjar jamma för fullt trots att publikskaran fortfarande är rätt blygsam. Imponerande hur duktiga de är! Att det är första gången som de spelar ihop märks inte alls och tonerna kommer synkade trots att det mesta är improviserat. Den ena jazztonen efter den andra strömmar ut från högtalarna till den växande publikens förtjusning. Efter dryga timmen blir det paus för att sedan dra igång den öppna scenen där vem som helst får entra in i strålkastarljuset och dela med sig av sina dolda talanger. Eddy, vars poesi jag tidigare fått smakprov på, delar med sig av sin poetiska sida. Kompad av husbandet i bakgrunden trollbinder han publiken med två av sina dikter. Tänkvärt och kraftfullt! Sympatinervös och spänd som jag var med honom innan framträdandet, kan jag nu pusta ut och konstatera ett väl genomfört framträdande som verkat fånga publikens hjärtan.
En perfekt avslutning på en lång arbetsdag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar