Datorhaveri

Datorhaveri och totalkrasch...ja sa kan man sammanfatta vad som hande med min dator forra veckan da den infekterades av nagot konstigt spyware som gjorde att alla program inklusive internet inte fungerade. Panik, panik...vad gor man nar man som jag inte ar basta van med datorer? Som tur ar har jag nu fatt hjalp av datakillen pa jobbet, som hjalpte mig att formatera om hela datorn! Problemet nu ar bara att jag har en engelsk version av allt, darav inga svenska bokstaver a, a och o...ja ni fattar! :) Sa ni far sta ut med att lasa en text pa svengelska tills jag forhoppningsvis har kunnat fixa ett svenskt tangentbord (lite jobbigt att sitta och leta vart de olika symbolerna finns eftersom de inte alls ar pa samma stalle som de visar pa mitt tangentbord!!).

Sa till veckan som var.
Resultaten har nu antligen borjat komma in och jag kan nu ga vidare med nasta steg i mitt projekt...vilket verkligen var pa tiden!! Borjade kannas aningen stressande och frustrerande, men nu hoppas jag att ketchupeffekten ar pa G sa att resultaten borjar rulla in pa lopande band...galler att vara optimistisk :)

Pa lordagen traffade jag Laleh (en svensk tjej som jobbar pa labbet ovanfor) och nagra av hennes polare. Traffades forst hemma hos henne och varmde upp lite lugnt innan vi drog vidare till Sky Bar pa Sunset Blvd i Hollywood. Har snackar vi utsikt over LA...riktigt fancy stalle. Tydligen ett av de haken som faller kandisarna i smaken. Tyvarr sag vi inga riktigt stora kandisar, men an dock en av basketspelarna i Los Angeles Lakers...han var inte svar att missa om man sager sa med sina garanterat 2 meter :) Bildbevis saknas dock da jag klumpigt nog glomde kameran i bilen!!

Sondagen spenderades sa som sondagar ska goras...det vill saga bara slappa och gora ingenting. Jag och Leena akte till Malibu Beach dar vi bara lag och glassade i solen och njot...ibland ar livet underbart :) Det galler ju att passa pa medans vi fortfarande kan, for det marks att det gar mot host/vinter har i Californien ocksa...tro det eller ej!!

Det var allt for mig for denna gangen, men vill bara komma med en liten avslutande uppmaning. Ni som laser min blogg haller er nagot sadar uppdaterade om hur mitt liv har i LA ar. Men ni ar daliga pa att ge kommentarer...jag ser inga livstecken fran er...lever ni? Vore kul att fa nagra livstecken sa att jag sjalv blir lite uppdaterad om hur ni har det och att ni fortfarande lever! Sa mer kommentarer at folket!!! :)

Madam Butterfly in LA

En lugn vecka på jobbet har fortlöpit då jag tålmodigt gått och väntat på att mina nya celler ska växa till sig så att jag kan dra igång med mina experiment igen. Frustrerande att känna stressen efter välbehövda resultat och data, men fortfarande inte kunna göra mer än att invänta och hoppas på det bästa. Så denna veckan har det varit lugnet framför stormen, då jag nu under kommande vecka ska dra igång med mina experiment igen och förhoppningsvis få de resultat som MÅSTE komma nu!

I övrigt har det varit lugna gatan här i LA. Ett besök på operan har hunnits med, vilket var en ny och otrolig upplevelse för min del. Blev medbjuden av min nyfunne väninna, Laura, vars son spelar i operans symfoniorkester. Det sägs ju att man antingen älskar eller hatar opera och för min del så får jag nog anse mig tillhöra den första kategorin. Trots ett olyckligt slut (vilket kanske är typiskt för de flesta operor) var det en vacker upplevelse och jag blev positivt överaskad. Absolut en upplevelse som jag med nöje ska göra om när tillfälle ges.

Fredagen vigdes åt vandring i bergen, återigen med Laura, som tagit mig under sina vingars beskydd :) Två timmars kvällsvandring utmed en brant bergsled i Topanaga State Park. En helt otrolig upplevelse som man inte tror man ska få uppleva i LA. Närheten till naturen, syrsornas spelande i en annars tyst miljö (inga traffikljud) och denna otroliga utsikt över havet på ena sidan och stadens ljus på andra sidan som breder ut sig nedanför...magnifikt! Hungriga efter vår vandring åker vi sedan tillsammans med den vandrargrupp som Laura tillhör, till en restaurang i närheten och fyller på vårt energiföråd igen med diverse nyttigheter och onyttigheter :)

Bayern in LA

Tiden bara springer iväg och ibland önskar jag att man kunde stoppa klockan ett tag. Ytterligare en vecka har gått och ur arbetssynpunkt har det väl inte varit den mest lyckade veckan om man säger så! Kontaminering av celler...det som man absolut inte vill ska hända!!! Flera dagars arbete till ingen nytta och fortfarande inga användbara resultat till min rapport. Börjar kännas aningen stressigt och frustrerande! Men jag antar att det är så här forskning är!

Fast nog om det och över till roligare saker!

Fredagar är alltid lika välkomna och helgen står vid dörren. På kvällen åker jag och Eddy till South Pasadena där det anordnades en "Art Night". Alla muséer och diverse andra kulturella tillställningar öppnar upp sina portar för allmänhetens förfogande. Gatorna är fulla av folk och aktiviteter. Vårt första stopp blir Pasadena Asia Museum, där vi träffar min kompis Jacky, som jobbar kvällen till ära. Världen är bra lite...det visar sig att Eddy och Jacky gått på samma skola och känner igen varandra! Under kvällen går vi sedan runt på fem olika muséer och en jazzklubb med livemusik. Vi hänger upp våra önskningar i "Wish Trees for Pasadena", en konstinstallation av Yoko Ono bestående av 21 levande trän planterade bland caféborden på One Colorado. Så nu kommer våra önskningar bli förenade med tusentals andra människors önskningar världen över och placeras vid Yoko Onos "Imagine Peacetower" på Island till minne av John Lennon.

Lördagen fortsätter på temat kultur, men denna gången med tyska inslag. På kvällen är det dags för Oktoberfest på Alpine Village med mitt glada gäng "Euro Friends of LA". Och vilken kväll! När vi kommer fram möts vi av en ca 100 meter lång kö av förväntansfulla människor. Men som tur är behöver vi inte vänta länge och snart är vi inne i det stora tältet som inrymmer ca 3000 människor. Vart man än vänder sig möts man av glada miner, gigantiska ölsejdlar, surkål, lederhosen och tyrolerhattar. Snart kommer musiken igång och under kvällens lopp blir det både den traditionsenliga kycklingdansen, ölhävartävlingar och andra galna upptåg. Varför åka till München i Bayern när man kan få Oktoberfest i LA? :)

Jazz and poetry

Så var det dags att ytterligare locka fram den kulturella sidan med ett besök på en jazzklubb i Little Toyo i Downtown LA med min käre vän Eddy och hans polare Chris. Atmosfären är precis så som man kan förvänta sig...lite halvdunkla lokaler med gamaldags stil, en liten scen med en stor svart flygel och en bar där ölkranarna går varma :) När vi kliver in genom dörrarna är vi bland de första gästerna som anländer och husbandet riggar för fullt framme på scenen. Snart drar musiken igång och bandet börjar jamma för fullt trots att publikskaran fortfarande är rätt blygsam. Imponerande hur duktiga de är! Att det är första gången som de spelar ihop märks inte alls och tonerna kommer synkade trots att det mesta är improviserat. Den ena jazztonen efter den andra strömmar ut från högtalarna till den växande publikens förtjusning. Efter dryga timmen blir det paus för att sedan dra igång den öppna scenen där vem som helst får entra in i strålkastarljuset och dela med sig av sina dolda talanger. Eddy, vars poesi jag tidigare fått smakprov på, delar med sig av sin poetiska sida. Kompad av husbandet i bakgrunden trollbinder han publiken med två av sina dikter. Tänkvärt och kraftfullt! Sympatinervös och spänd som jag var med honom innan framträdandet, kan jag nu pusta ut och konstatera ett väl genomfört framträdande som verkat fånga publikens hjärtan.

En perfekt avslutning på en lång arbetsdag :)